allt som är vackert, de där dagarna som kallas livet, hus och renovering

när magnolian står i blom så tackar vi för oss

ja, så kommer det att bli. När magnolian blommor i all sin prakt och ståtlighet då säger vi hejdå till vårt älskade hus och beger oss iväg mot nya äventyr. Huset har varit en del av oss sedan min man för snart nio år sedan köpte huset i smyg efter att vi hade varit på visning här. Sedan körde han mig hit med förbundna ögon. Då satt de gamla ägarna med en flaska skumpa och väntade i trädgården. Vi har skrattat, gråtit, fått barn, gift oss, skiljt oss och gift oss igen med det här huset i periferin. Så nog finns här historia alltid. Men minnena bär vi med oss i våra hjärtan. Alltid.
_hus-i-vårskrud_2

I torsdags kväll skrev vi kontrakt med de nya ägarna efter en budgivning som inte tycktes ta slut. En vecka efter första visningen var huset således sålt och papperna påskrivna. Det skenade iväg och bra var nog det. Hade jag haft för mycket tid hade jag säkert ångrat mig. Det sa jag också till mannen i bilen på väg in till mäklarens kontor: ”tänk om jag får ett plötsligt infall och inte vill skriva på kontraktet”. Men så blev det inte. De nya ägarna är fina människor och det kändes något extra i hjärtat. Detta var också något som jag hade gått och fasat för, att jag inte skulle få en bra känsla för de nya ägarna. Det lite lustiga i det här är att han som köpte huset är en gammal avlägsen bekant till oss. En fin människa. Rätt människa. Han köpte huset till sig och sin sambo. Han hade fastnat för känslan i huset sa han. Då smälte jag. Det var ju det som var så viktigt för mig. Att de som flyttar in kunde få ”den där” känslan. Han sa att han hade känt det redan när han steg in genom dörren första gången. Han hade gått igenom huset. Kollat och känt in sig. Men utan att ta några papper. Han var den första som lämnade huset. Det var för mycket folk sa han. Och han hade sett vad han behövde se. Underbart tycker jag! När det var dags för andra visningen så prioriterade han att åka och jaga. Han hade sett det han behövde se. Han var inte den som var drivande i budgivningen, men han var den som vann. Det som stannade kvar hos mannen och mig efter vår träff på mäklarens kontor var den här meningen som han sa: ”när jag väl flyttar in så kommer jag aldrig att flytta därifrån. De får köra mig därifrån till ålderdomshemmet!” Sånt gör gott i en en lite ledsen människas hjärta.

Väl hemma öppnade vi skumpan som legat på kylning. Svårt att förstå var det. Att dagen vi väntat på var inne. Men nu lämnar vi detta bakom oss bit för bit och blickar framåt. Om så en dryg vecka så beger vi oss till Spanien för att säga hola till vår nya stad.

champagne hos piccolecose

Previous Post Next Post

You Might Also Like

18 Comments

  • Reply mariette 23 februari, 2013 at 14:57

    Härligt avslut ni kommer få .
    Tror också att känsla är det viktigaste när köpare faller för objektet.
    Våra renoveringsobjekt har vi inrett/stylat med våra egna möbler efter just känslan av ett hem och inte något visnings objekt och alla köpare har pratat om att det föll för känslan av att det var ett hem !!!
    Mycket av dagens styling inför visningar blir som att komma till ett anonymt hotellrum utan charm som gör sig bättre på bild än ett äkta hem med liv och rörelse.
    Spännande tid som ligger framför er 🙂
    Trevlig helg.
    Kram

    • Reply pilotfrun 24 februari, 2013 at 12:54

      Jag tror också att det är så. Men på något sätt är det så himla fint när någon annan känner den känslan som man försökt att förmedla.
      Hoppas att ni haft en härlig helg!
      Kram

  • Reply Annalena 23 februari, 2013 at 15:54

    Det var väl det jag sa! 🙂 Grattis, men har man en gång haft en sådan magnolia kommer man alltid att sakna den! Det är det enda jag saknar från vårt gamla hus!

    • Reply pilotfrun 24 februari, 2013 at 12:56

      Ja, du hade rätt. Och du var den enda som sa det så jag hade det i bakhuvudet. Fast att det skulle gå så in i rackarns fort hade jag då aldrig kunnat föreställa mig. Ja, magnolian kommer att vara ordentligt saknad!
      Kram

  • Reply bia 23 februari, 2013 at 16:35

    Det kommer en liten tår i ögonvrån….lite vemodigt tycker jag 😉 Men vad bra att det känns rätt med han som köpte huset;) Önskar dej o din familj lycka till i Spanien….kommer du att fortsätta blogga….eller är det ett avslut nu ??
    Kramar från mej, Bia!

    • Reply pilotfrun 25 februari, 2013 at 07:18

      Ja, det var lite vemodigt allting Bia! Men nu känns det som att vi kan lägga fokus på det som ska hända framöver. Jag kommer nog fortsätta blogga. Det ger mig så mycket!
      Kram

  • Reply Jess 23 februari, 2013 at 19:39

    Så skönt att det blev rätt person till rätt köp för att kunna njuta av Ert hus. Det måste kännas som en lättnad. Jag firar också idag……..Kram J

    http://annorlundaunderbara.wordpress.com

    • Reply pilotfrun 25 februari, 2013 at 07:19

      Helt underbart faktiskt! Hoppas att du haft en mysig helg.
      Kram

  • Reply Monne 24 februari, 2013 at 06:26

    Jag är så glad för er skull! Huset kommer må prima i den nya ägarens händer! Ni är så modiga och denna resan kommer finnas med i era minnen för alltid <3 Kram tjejen, vi hörs i veckan!!

    • Reply pilotfrun 25 februari, 2013 at 07:16

      Ja, jag tror faktiskt det Monne. Så skönt!
      Kram

  • Reply mrs Sessan 24 februari, 2013 at 09:55

    CRYYYYYYYING så himla vackert <3 Jag dööör!!!

    Vi kommer få det bra där vi hamnar, de bor i vår själ att göra det bra just där vi är 🙂

    Puss Bästa

    Jag kommer & besöker både dig & Camilla 😉

    • Reply pilotfrun 25 februari, 2013 at 07:23

      Det måste du bara göra! Jag tror också att vi kommer att få det bra. Det är bara vägen dit som är en utmaning. Men så är det ju alltid. Så mycket känslor och så många minnen.
      Kraaam

  • Reply Hovdamen 24 februari, 2013 at 15:53

    Det kommer ta tid innan du har skapat ett sådant vackert hem igen men du kommer att lyckas, så bra som du är på det. Jag är faktiskt avundsjuk på er flytt. Så underbart härligt att få ge sig iväg. Lycka till!

    • Reply pilotfrun 25 februari, 2013 at 15:19

      Tack snälla! Jag längtar faktiskt till vi hittar något som jag kan börja fixa med på västkusten efter Spanienäventyret.
      Kram

  • Reply Jennie 24 februari, 2013 at 21:53

    Åh… Är kanske extra känslig just nu, trött med sjuka barn och mannen borta, för jag blev så berörd av detta. Känner igen mig i känslan utan att riktigt varit där. Budade på ett hus (som sedan säljarna drog tillbaka) men jag låg hemma på natten efter vi lagt budet och grät och tänkte på allt vi gått igenom i vårt hus, giftermål, barn, grannar, vänner… Samtidigt har jag rest mycket och längtar alltid lite ”iväg” och skulle älska att vara utlandssvensk – så jag tror verkligen att ni har en spännande tid framför er! Lycka till 🙂

    • Reply pilotfrun 25 februari, 2013 at 22:22

      Tack så mycket! Usch, måste vara tufft att buda på ett hus, flytta in i tankarna, våndas, bara för att sedan upptäcka att man inte får det. Ja, jag har gråtit många tårar över vårt hus. Men nu blickar jag framåt.
      Kram

  • Reply Josefin -Happy Days- 25 februari, 2013 at 14:31

    Googlade in av en slump på din blogg och vart fäst vid det fina huset och vilken fin historia, fick gåshus när jag läste din text. Så vackert och vemodigt! Lycka till på den nya vägen i livet, vart bär det av?

    • Reply pilotfrun 25 februari, 2013 at 22:32

      Tack, vad glad jag blir! Närmast väntar Malaga i Spanien. Det ska bli jättespännande och ett riktigt äventyr. Men det är inte helt lätt att släppa allt.

    Leave a Reply