Uncategorized

Olika graviditeter

Jag väntar nu mitt tredje barn och detta är således också min tredje graviditet. Det som fascinerar mig är att ingen av mina graviditeter har varit den andra lik. Visst finns det likheter dem emellan men mest av allt är det skillnader. Skillnader i mående, känsla, kondition och fysisk form.

När jag väntade Julian, min förstfödda, så var jag 20+. Vi hade precis köpt vårt drömhus, ett renoveringsobjekt av gigantiska mått. I augusti 2004 gick köpet igenom, i oktober flyttade vi in och i slutet av december blev jag gravid. Jag som hade sett framför mig hur jag skulle bli värsta hantverkaren och rycka ner tapeter, skrapa lister, bära tegelstenar, you name it, blev istället en trött och omotiverad liten flodhäst (jag var inte så stor; det var mest känslan). Jag hade också sett framför mig hur kul Kristian och jag hade det när vi fixade och donade i huset medan vi sippade på varsin GT. Detta hände väl en två gånger innan jag slutligen förstod vad det var som orsakade min trötthet. Nej, renoveringen eller rättare sagt min inblandning i den blev inte riktigt som jag hade tänkt. Men den får jag skriva mer om vid ett annat tillfälle för annars villar jag bort mig alltför mycket från ämnet.

De första månaderna ville jag bara sova (det har varit sig likt under alla tre) och kräkas. Jag mådde så illa, så illa och hade svårt för alla dofter. Kristian fick tvätta håret innan han lade sig på kvällarna och jag kräktes mitt i matlagningen för jag klarade inte matoset. Ofta när jag mådde illa så drack jag o’boy och åt en kaviarmacka och då stillade sig illamåendet.

När den värsta tröttheten hade lagt sig och illamåendet försvunnit så var jag faktiskt otroligt pigg. Jag promenerade flera gånger i veckan och jag simmade också minst två gånger i veckan. Jag mådde oförskämt bra. Det enda som jag kände av mot slutet det var att mina ben kändes tunga och jag struttade runt här hemma i byggdammet i bikini och stödstrumpor. Kristian kämpade på med huset medan jag låg i min införskaffade baden baden stol och solade. Flera gånger om dagen tog jag också bilen till den intilliggande badplatsen för att ta mig ett svalkande dopp. När jag kom in till förlossningen skojade barnmorskorna om att min mage var den brunaste mage de hade sett den sommaren. På det stora hela var det en väldigt bra graviditet men jag lovade dock mig själv att aldrig mer vars gravid på sommaren utan hade som plan att nästa barn skulle vara ett vårbarn.

I februari året därpå blev jag gravid igen. Jag trodde inte det var sant. Hann knappt fatta vad det var som hände. Vips och tjong och så var man ”knocked up” igen. Min mamma hade alltid sagt att i vår släkt så hade kvinnorna så lätt, så lätt att bli med barn. No shit Sherlock!!! Och självklart så skulle jag vara gravid ytterligare en sommar.

Denna graviditeten var mycket jobbig och i början så mådde jag illa från det jag vaknade till det jag gick och lade mig. Jag klarade knappt äta någonting och inget fick mig att må bättre. Jag var konstant trött och det gjorde inte det hela lättare att ha en 6-månaders bebis som krävde uppmärksamhet. När väl illamåendet stillade sig så började jag få problem med magkatarr och IBS. Vissa kvällar tillbringade jag på toalettgolvet i rena kramper och kräktes som bara den. I slutet fick jag också åka in till förlossningen flera gånger för att göra ultraljud och kolla så att allt var bra med den lilla bebisungen.

Den enda motion jag mäktade med var promenader och yoga och jag mådde mentalt väldigt bra. Under denna graviditet jobbade jag mycket med mitt mentala mående och jag gick på yoga och tränade mycket avslappning. Jag hade inga problem med mina ben och några stödstrumpor behövde jag inte använda. Totalt gick jag bara upp runt 9 kilo.

Under denna graviditeten har jag drabbats av åkommor som jag tidigare varit förskonad från som sammandragningar, foglossning etc. I början var den som när jag väntade Julian. Jag åt och sov. Mådde jag illa så drack jag o’boy och åt kaviarmackor. Men redan i vecka 18 så började jag känna av sammandragningar. Och nu när jag börjar närma mig vecka 31 så är de mer långvariga och mer smärtsamma. Foglossning har jag också fått stifta bekantskap med och nu har jag verkligen förstått hur j-skt ont det gör. En kväll (när jag var själv med barnen) blev jag liggandes på alla fyra i hallen och försökte förklara för barnen att mamma snart skulle kunna stå upp igen men att det kunde ta ett tag. Det var som att hela skinkan, bäckenet och benet krampade och för minsta lilla rörelse jag gjorde så skar det som en kniv rakt in i skinkan och strålade neråt. Det var fruktansvärt. Vid ett annat tillfälle blev jag stående i trappan med fötterna på varsitt trappsteg. Jag tog mig varken upp eller ner och var på vippen att be Alba gå och hämta grannen så att jag kunde få hjälp att ta mig därifrån.

Det som är positivt är att jag har upplevt att jag har blivit tryggare och tryggare i mig själv för varje graviditet. Jag imponeras över denna förmåga som vi kvinnor besitter och bemästrar och den får mig att känna mig otroligt stark. Det som har varit extra roligt denna gång är såklart att barnen nu är så stora (snart 6 och 7 år) så de har varit delaktiga på ett helt annat sätt och de är så imponerade.

Var och hälsade på min 90-åriga farmor häromdagen och beklagade mig lite över min trötthet och mina krämpor varmed hon säger: ”det är skillnad på att vara i 20-årsåldern och vara gravid och att vara 35”. Helt sådär bara! Och tänk att det krävs en 90-årings vishet och rakhet för att förkunna detta. Själv har jag såklart inte tänkt i de banorna……

Nej, nu ska jag hoppa upp ur soffan och göra tacos till barnen och laxtournedos med sallad till mig och mannen.
Önskar er en härlig fredagskväll!

Previous Post Next Post

You Might Also Like

2 Comments

  • Reply Mia Bark 8 juni, 2012 at 17:10

    Så kul att få följa med i dina olika graviditeter. Själv har jag varit gravid 4 gånger, men ”bara” genomgått 2 förlossningar. Jag var 26 första gången och 36 andra – en enorm skillnad. Även jag kände mig dock tryggare och tryggare och som jag har njutit med tvåan. Kämpa på vännen….Kram Mia

  • Reply mariette 9 juni, 2012 at 15:10

    Kommer ihåg att jag ofta sa vid 3dje graviditeten att det måste finnas ett tredje kön 😉 för tre så olika graviditeter mellan 2004-2008
    kunde jag aldrig föreställa mig innan .
    Känner igen mig såväl i det du skriver.
    De små liven blir man aldrig klok på , inte ens när de är födda :)))
    Kram

  • Leave a Reply