de där dagarna som kallas livet

Med en liten twist

Jag gillar små detaljer. Tycker ofta att det är detaljerna som gör det och jag har gått och sugit lite på det här med nätstrumpor ett tag.

I början av 2000-talet så var jag väldigt inne på det och handlade en hel del strumpor när vi var i Italien. Nu när det börjar bli lite kyligare ute så känns det bra med en liten strumpa som fyller upp gapet mellan jeanskanten och skon, även om de är fulla med hål. Inför min tjejmiddag i helgen så köpte jag därför på mig ett par små söta strumpor.

 De passade perfekt både till mina jeans och till mina nya fina pumps som är ett reafynd. Och det bästa av allt var ju att de hade en liten rosett där bak 🎀
Visst är de fina?! Och det lite roliga är att jag köpte dem på Calzedonia som nyss öppnat på Väla (italiensk underklädsbutik) och det var i exakt samma butik som jag köpte ett gäng för 15 🙈 år sedan.

Nu ska jag ta kväll. Dagen har varit rätt fullsmockad. Först jobb, sen skjutsa dotter fram och tillbaka till teater och sedan yoga för mig. Det är tur att man får ihop logistiken puh….och att man har underbara grannar. Sååå mycket värt när man har det som vi har det.

Kram

de där dagarna som kallas livet

När katter får paket

Ja, det är minsann inte varje dag katter får paket. Men igår var en sådan dag. Det händer ju att jag får en del pressutskick men Rutan har minsann aldrig fått något tidigare. Men på avin som jag fick från Postnod så stod det: till Rebecca Pecci – Ruth:) Och döm om min förvåning när katten fått ett helt eget paket innehållandes nya goda ”soppor”.

Himla kul tycker jag när det dessutom ligger ett personligt brev till Ruth. Och tackar så klart för att de uppmärksammat att jag tagit efter Ruths goda stil haha. Förutom några soppor så låg det en ny fin Iittala skål till som hon kan ha till sin mat. Lite roligt för jag har flera gånger tänkt att det skulle vara roligt med en ny skål till kattmaten men inte riktigt tagit tag i det.

Nu är det ju så att Ruth är ett matvrak i ordets rätta bemärkelse och jag hade inga tvivel på att hon inte skulle gilla maten. Men att hon skulle gilla det så mycket som hon faktiskt gjorde hade jag inte kunnat förutspå. Jag försökte ta en bild på henne när hon åt men det var nästintill omöjligt.

Hon åt faktiskt som att hon inte hade ätit på ett dygn och då var det bara en liten stund sedan hon fick sin ranson. Men, men skålen slickades totalt ren och nu ligger hon nöjd och tar en tupplur på soffan här hos mig.

Tusen tack Gourmet-katten! Ruth älskade verkligen er mat ❤️

de där dagarna som kallas livet, träning

Att hitta löparglädjen igen

Det senaste året har jag tränat mer än jag någonsin tränat förr. Jag har hållit mina ca 4 dagar i veckan, även under loven. Det enda uppehållet jag hade var en månad i somras efter en smärre operation. Ni som har följt mig ett tag vet ju att jag tränade mycket inför Göteborgsvarvet förra året men kunde inte genomföra det på grund av mitt knä som blivit överbelastat. Jag fortsatte springa men stukade sedan vänsterfoten svårt och fick ersätta löpningen med annan träning. När vi åkte till Gran Canaria började jag träna HIIT (högintensiv intervall träning) med hjälp av en app. Jag återfick stabiliteten i foten och körde även ett par intervallpass på löpband. Sen tog jag det lugnt med löpning och körde bara styrketräning och HIIT. Men för några veckor sedan började löpsuget göra sig till känna och efter att ha sprungit 5km på löpband några gånger testade jag att springa ute. 


Nu har jag sprungit ett par rundor ute och även om tiden inte är så bra som den har varit så är jag glad att kroppen hänger med på både 7 och 8km utan att göra ont. Att kombinera träningsformer känns som det absolut bästa för mig och löpningen ger så mycket endorfiner. 

Det är jobbigt i början! Men man måste ha små mål och inte stirra sig blind på tider och sträckor. Det viktigaste är att man kommer ut. 

Idag blir det ingen löpning för mig utan jag ska istället bege mig till en blomsterhandel här i trakten som jag har hört ska vara helt fantastisk. Och sen fick jag faktiskt TVÅ paket på morgonkvisten som jag ska visa er lite senare. 

Kram så länge ❤️

de där dagarna som kallas livet, kläder och mode

Tre härligt höstiga outfits

Veckorna rusar iväg tycker jag. Det är redan fredag och jag vet inte var veckan har tagit vägen. Tycker dagarna bara försvinner i ett nafs. Eftersom jag ”bara” jobbar på skolan fyra dagar i veckan så tycker jag att veckorna är så korta. Sen har Bruno parkour på torsdagkvällen och därefter tar vi helg. Ofta med hämtpizza eller annat som är lätt att fixa, och gärna med ett glas vitt för mig. Torsdagarna är faktiskt som mina fredagar. Att jobba hemifrån är ju inte riktigt samma sak som att gå till jobbet. Älskar att ha möjligheten att kunna göra bådadera.

Någon mer än jag som är sugen på lite nya höstoutfits? Själv håller jag som bäst på att beställa vinterskor och dylikt till barnen men jag behöver också uppdatera min egen jobbgarderob.

Lite jeanschick är aldrig fel

blå blus med volang finns här 

jeans med hög midja och ankellång finns här

fuskpäls med hög krage finns här

låga skinnskor med snörning från Whyred

Schyssta raklånga örhängen från Dyrberg Kern

En ögonskuggspalett från Isa Dora

Och ibland när man vill vara casual med en liten trist så funkar det med kjol och collegetröja.

Collegetröja i grått från Morris

Plisserad kjol i svart från Saint Tropez

Mössa i kashmir (min älsklingsmössa dessutom på rea) finns här

Örhängen som små månar från Sophie by Sophie

Svart skinnväska från Spikes & Sparrow

läppstift i klassisk färg från Clarins

Chelseaboots med lite högre skaft från Vagabond

Och sen är det ju så att klassiskt är aldrig fel, svarta byxor, skjorta och kavaj.

Svarta ankellånga byxor finns här 

Grå kavaj med rutmönster dubbelknäppt och lite längre i modellen

Underbar blus i satin  (jag har den i svart och den är ljuvlig)

Kappa i klassisk modell finns här

Svarta skor i herrmodell från Vagabond

Örhängen i silver från Sophie by Sophie

Glasögon black marble från Triwa (viktigt att ha solglasögon även nu på höst och vinter för att skydda ögonen mot fula rynkor)

Idag kände Brunisen inte alls för att gå till förskolan och fördelen med att jobba hemma är att jag kan låta honom vara hemma med mig. Jag får passa på så mycket det bara går, nästa år blir det skola och andra bullar:)  Dessutom kände han för att leka lite med sin kompis så jag kan ta en halvtimmes löptur innan jag tar tag i dagens bestyr. Skönt att ha kommit igång så smått med löpningen igen!

Kram

de där dagarna som kallas livet

Baka, baka liten kaka

Ända sedan jag var på Sjöholms bageri häromveckan så har jag varit så sugen på äppelkaka med crunch på toppen. Jag hittade idag ett recept från Roy Fares och skred till verket. Med min nyinköpta äppelskalare dessutom. Smidig grej den där och barnen har ätit äpplen som aldrig förr:) 
Kakan bestod av en hel del krångliga moment och det var sannerligen inte den enklaste jag har gjort. Botten var mördeg, sen mandelmassafyllning, kaneläpplen och slutligen havrecrunch på toppen.


Den blev god men nästa gång hoppar jag mördegen. Jag var egentligen ute efter mer kakkonsistens fast med crunch så nästa gång modifierar jag nog den lite och gör den så som jag tror blir bäst. Jag brukar annars göra en ”kakigare” variant så kanske blir det super om jag slår ihop dessa två recept, tar bort något och lägger till något annat.

Något helt annat, vem släckte lampan?? Nu är det ju mörkt tidigt igen och om två veckor ställer vi om till vintertid igen. Jag avskyr dessa omställningar, tycker det tar så långt tid för kroppen att ställa om. Min kompis Martina var här i fredags och vi käkade lite. Efter maten tände vi en brasa och satt där och snackade varpå vi efter en stund undrade vad klockan var. Det var beckmörkt ute och det kändes som att det var sent….19.00…. så sent var det. Helt ärligt! Känns lite sådär att inte ha något Gran Canaria eller annan solig plats att se fram emot. Jag hade mer än gärna tillbringat vintermånaderna i solen. Jag hade inte saknat den svenska ”vintern” ett dugg.

Här blir det tidig kväll! Jag har faktiskt varit duktig och sprungit både igår och idag, 6 och 8 kilometer så det tar sig. Från att ha sprungit så mycket som jag gjort så var det bara andra gången i år som jag sprang 8. Mycket till stor del beror ju det på mitt knä och min fot som skadades men nu känns det inget alls vilket är skönt. Det går verkligen inte att springa när man har ont.

Kram & härlig kväll!