Uncategorized

Vardagsmotion, barn och om att bryta mönster

I ärlighetens namn så kan jag väl erkänna att jag inte har varit den som har pushat på ungarna att gå på långa promenader. De gånger som mannen och jag har tagit med dem ut har det oftast också varit en himla massa gnäll, bråk och tjat om att vända, gå hem eller sitta på axlarna.

Men så hände det något, en lillebror föddes, storebror bröt armen, mamma gjorde kejsarsnitt och det blev stora omställningar. I och med detta började vi också promenera en hel del. Nu helt utan klagomål. De första promenaderna med en nyfödd lillebror var det lite slagsmål om vem som skulle köra vagnen men det la sig snabbt. Nu tycker barnen att det är supermysigt att gå promenader. Förr var det stånk och stön när de skulle ta på sig och de gjorde allt för att sinka tiden. Nu längtar de ut.

Julian bestämde i dag med en kompis att de skulle leka, till dennes mamma sa han på telefon: ”vi kan leka sedan, först ska vi ut och gå en promenad”. Den lilla meningen gjorde en stor sol i mitt hjärta. En sådan liten sak… Det handlar kanske om att bryta mönster men också om att det går upp för barnen att allting inte är så självklart och när det gör det så börjar de uppskatta lite andra saker.

Innan kände jag att jag nästan undvek att göra denna typ av aktivitet för att jag inte orkade med allt det negativa det förde med sig i form av gnäll och tjat och det blev liksom ett stort projekt att ge sig ut på promenad. Det tog så mycket energi. Men nu, nu ger det istället en massa energi och i morse stack vi iväg på långpromenad direkt efter frukost. Helt underbart! Och det kommer definitivt att bli fler framöver….

20120923-162245.jpg

Previous Post Next Post

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply