Browsing Category

närvaro och reflektion

de där dagarna som kallas livet, familj, hus och renovering, Inredning, närvaro och reflektion

point of no return

Lite dålig uppdatering här på bloggen som ni märker. Livet tar lite för mycket av mig just nu. Det känns som att vi är inne i den absolut tuffaste fasen av hela den här renoveringsbiten och just nu är det bara uthärda som gäller. Jag har nu varit själv med barnen i nio dagar (och har sex dagar kvar) och jag har de senaste dagarna känt att jag varit tvungen att hämta energi från tårna för att orka med. Med en två-åring som är som en duracell-kanin finns inte mycket tid till återhämtning. Om det inte hälls ut vatten eller saft på golvet, så kastas det knivar och gafflar över matbordet och toaletter städas med nya eltandborsten för att sedan parkeras i stället tillsammans med toaborsten. Puhhh! Dagarna rusar förbi i ett rasande tempo och vareviga kväll frågar jag mig själv om vi lyckades fylla den med något vettigt. Jag hoppas det! Likväl så ifrågasätter jag varje kväll mig själv och min förmåga att försöka att vara både mamma och pappa. En vuxen på tre barn är en omöjlig ekvation och många är de tillfällen när jag känner mig otillräcklig.

Men när K i kväll skickade  några bilder från huset så hittade jag lite lugn i en av dem:

Nämligen denna som jag nu kallar MÅLBILDEN! Det är våra björnbär som växer och frodas i den trädgård som jag ska komma att kalla min. Den trädgård där jag nästa sommar kan koppla av, finna ro och glädje och hämta energi i. Denna bilden slog för tillfället alla andra bilder på kalksten, reglade väggar, nyputsad spis etc. Men det är väl så att när allt runtomkring snurrar i oändlig fart och man faktiskt ställer sig frågande till huruvida man klarar av att härda ut eller inte så är naturen något att falla tillbaka på, en trygghet i sig.

Nu har vi nått och gått förbi point of no return och nu inväntar vi bara peripetin. Den blir nog när vi nästa vecka packar bilen och styr kosan mot vår framtid.

 

de där dagarna som kallas livet, mat och hälsa, närvaro och reflektion

pappagallo och det där som kallas livet

Ja, nu blev det några dagar av tystnad här på bloggen. Jag kände att livet rusade lite och behövde tid att bara varva ner. De senaste veckorna har återigen varit fyllda med spänning, förväntningar och resor. På bara några månader har vi ju sålt hus, flyttat till Spanien, åkt hem tre gånger till Sverige och köpt ett nytt hus. Dessutom har jag varit själv i några dagar och vaknat med huvudvärk på morgon i flera dagar på grund av för lite sömn. I går kväll parkerade jag mig därför i de stora barnens rum och fick flera timmars sammanhängande sömn och vaknade upp i morse, inte bara utvilad utan också utan huvudvärk. Underbart!!

När jag sover dåligt så går det ut över min träning, orken finns där inte helt enkelt. I går morse släpade jag mig till gymet och lyckades springa 6 km men i joggingtempo. Därefter hade jag bokat in vaxning av ben hos skönhetsterapeuten på där. Som jag har skrivit tidigare så är ju alla typer av skönhetsbehandlingar mycket billigare här i Spanien och för vaxning av ben och bikinzon så betlade jag 25€. Dessutom var hon som gjorde det helt grym och snabb som ögat. Mycket bättre att låta någon annan göra det än att göra det själv. När man gör det själv så vet man ju precis när det ska göra ont och det tar liksom emot att rycka upp den där pappersstumpen. Nej, jag kan verkligen rekommendera Adrianna för detta. Hon finns på gymmet Alpha fitness i Los Boliches här i Fuengirola.

papegoja3

Varje söndag så hålls det marknad här på vår gata i stan. Förutom att fynda kläder, skor och väskor så kan man också bli fotograferad tillsammans med bamse-papegojor. Det ville så klart både J och A:)
papegoja4

J nöjde sig med en bamsing medan syrran ville ha så många det bara gick:)
papegoja2

Hon är en riktig animal-lover och om hon hade fått bestämma så hade vi nog haft hela huset fullt av katter, hundar, kaniner, sköldpaddor, fåglar, ja you name it…. Till hennes stora förtjusning har vi faktiskt fått ett nytt husdjur. Här i Spanien så är det nämligen så att förutom att man skänker bort hundar gratis och slår dem (vilket jag har blivit vittne till ett antal gånger) så lottar de även ut djur på Ferian. Förra veckan så kastade sonen bollar i ett marknadsstånd och priset blev….en fisk. Så nu har vi en firre här hemma. Än så länge bor han(?!) i en stor IKEA vas, som vi byter vatten i dagligen och får mat några gånger i veckan. Fisken har inte fått något namn ännu men det kommer väl så småningom. Dottern vann en hon också (tack och lov att hon inte vann en hamster för det fanns också i potten:) men den överlevde tyvärr inte natten hemma då den hade spenderat förmodligen ett antal dagar i en liten plastlåda med ett hål i. Dotter blev helt förkrossad över den lilla söta fisken och själv blev jag mest förbannad.

Vad har mer hänt dessa dagar, jo, jag har provat mig på 5:2 och i skrivande stund har jag provat att fasta två dagar. De har gått över förväntan men även detta var jobbigt när jag låg minus på sömnkontot. Jag har gjort så bägge dagarna att jag har ätit frukost och sedan hållit mig till flytande ”föda” resten av dagen. Herrejösses så gott frukosten smakar dagen efter:) Är det någon av er som provar 5:2? Vilka är era erfarenheter?

K är och spelar tennis och jag har lite uppgifter att göra till min fotokurs. Himla kul faktiskt, men som vanligt så önskar jag att dygnet hade fler timmar.

Ha en riktigt FAB tisdag allihop!

KRAM

de där dagarna som kallas livet, närvaro och reflektion, spanien

Han har gått ifrån mig

Ja, härom morgonen så var det ett faktum. Han reste sig upp, släppte taget och gick. För visst är det ju så, att mini har lärt sig att gå. Vid elva månaders ålder tyckte han att det var dags:) 

IMG_7309_1896 kopiera

Från början tog han två steg, sen fyra och nu är han uppe i en 8-10 stycken. Så jäkla härligt att se!

IMG_7316_1901 kopiera

I kväll gör vi inte många knop. Mini har just somnat och de andra två kollar film på iPoden. Den här mamman är trött, sliten och fantiserar om att få sova en hel natt. När ska sötnosen lära sig att nappen är den där blåvita plastsaken som han leker med, inte den som sitter på min kropp, en bit nedanför hakan, i linje med armhålorna……. Tre dagar själv med barnen, utan sitt sammanhang, det tär. Sol, pool och värme till trots. Funderar på att beställa tid för lite pedikyr och dylikt när K kommer hem, samt boka bord på någon mysig restaurang. Det är så jag tankar energi!

Nu ska jag slappa med min bok ”The secret of happy ever after” av Lucy Dillon, som förmodligen aldrig kommer att vinna något litterärt pris men som passar en dränerad mamma PERFEKT! Med mini som ligger och snusar bredvid, och förmodligen drömmer om att han springer barfota på någon äng, eller längs havet. Livet, mina vänner, det är HÄR och NU.

Hoppas att ni också har en härlig söndagskväll!

KRAM

de där dagarna som kallas livet, livet i familjen, närvaro och reflektion, vardagsrum

om kvällen

nu rundar vi av den här dagen. Ljusen är tända, jag har legat en stund och slappat i badet och nu har just min svåger kommit på besök. Han var så efterlängtad! Barnen har pratat om det i veckor. Han kom direkt från Dubai där han har varit på semester i några dagar och han hade med sig fina presenter till barnen. De är överlyckliga och det lär vara svårt att få dem i säng:)

Under tiden jag åkte och handlade på köpcentret så städade mannen hela huset, trollade bort all tvätt och jag känner bara sån lycka! Ibland hamnar man efter i vardagsbestyren men nu är vi äntligen ikapp igen. Han är verkligen bäst mitt hjärta! Det riktigt skiner här hemma.

Efter diverse inköp så passar numera även jag in i det numera lite grafiska vardagsrummet. Till och med svart vita katten Sally passar in som handen i handsken. Kartonger till trots så är det ändå ganska mysigt:)

prickigt

Fåtöljer Fogia, Howardsoffa Mio, drängaskåp antikt, tofs tofsar & ting, vägglampa från Italien, soffbord och lampa Ikea.

Nu ska jag sjunka ner i soffan, prata ikapp med svågern och bara andas och slappna av i magen som sig bör när man behöver förbereda sig inför en stor flytt.

I mitt huvud har jag för tillfället Karin Boyes dikt I rörelse. Den hjälper mig i allt detta:) Och visst är den bara något alldeles, alldeles särskilt!

I rörelse

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd –
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

Kram på er alla fina! 

de där dagarna som kallas livet, livet i familjen, närvaro och reflektion

lär av dagsländan

Lilleman har dragit på sig en förkylning och är snuvig som bara den. Två nätter i rad har han hållit mig och de andra barnen vakna. Så synd om den lille ungen! Tack och lov för att det finns nässug (som jag har nämnt innan, men också nezeril och renässansspray). Förra natten blev jag väckt en gång i halvtimmen. I natt var det bara en gång varannan timme så det var ju lite bättre:)

Det blåser här nere i södern idag. Det började blåsa upp redan i går kväll och faktiskt att det blir lite kallare inomhus när det blåser så mycket. Bruno och jag somnade i stora sängen och efter några timmar så kom sonen och kröp ner och en liten stund därefter så kom även stora sonen. Så där låg vi alla fyra och kramades och hörde vinden vina utanför fönstret. (Tack älskling för att du bäddade med fleecelakanen från Lexington i helgen!) Usch, nu vill jag ha krokus, påskliljor och tulpaner! Få låta vårsolens strålar värma upp mig inifrån och ut. Bada i ljus och sitta ute och dricka kaffe. Snälla vår, kom snart! Du är så efterlängtad!

Fina Sessan som driver bloggen Lifestyle by Sessan skrev i dag ett citat från en bok som vi båda har som favorit och jag måste bara dela med mig. Jag läser denna bok i perioder men nu var det ett tag sedan! Tack Sessan! Just idag kändes det extra viktigt!

19 mars
Var är den gårdag som vi var så oroliga inför?
Joan Walsh Anglund

”I sagan ”Den gamla ekens sista dröm”, tyckte eken synd om dagsländan. Dagsländan lever bara en enda dag, och eken var redan 365 år gammal. Men dagsländan njöt så intensivt av sin enda dag att trädets medlidande förvånade honom. Dagsländan sa till eken: ”Du kanske har tusentals dagar, men jag har tusentals ögobblick att njuta av.”
Och så fortsatte dagsländan att dansa i solen och lukta på klövern och kaprifolen. Han slutade sin dag lika lyckligt som han hade levt, sittande på ett grässtrå.
Om vi kunde ta dagen på samma sätt som dagsländan, som om det var vår enda dag, skulle vi inte spilla så mycket tid på att oroa oss för gårdagen och morgondagen.”

Hur ska jag visa min tacksamhet för den dag jag har fått i dag?

Det kändes så skönt att läsa dessa rader just nu när allting snurrar på i 190 och jag går och tänker på hur det ska bli med allt. När vi fortfarande inte har hittat något boende och när prylar ligger och väntar på att kastas, säljas, skänkas eller packas ner.

19 mars i dag mina vänner och för sju månader sedan blev jag återigen mamma, till vårt tredje underverk. Som nu har börjat få mer och mer personlighet, som börjar släpa sig framåt på golvet när han ser en leksak som han vill ha och börjar bli lite farlig när han kör runt i sin ”gå-stol”. Som älskar gröt och bärsmoothie men vägrar att ta flaska. Som gärna vill sova nära, nära intill på natten. Som får sin mammas hjärta att smälta och samtidigt explodera av kärlek när han spricker upp i ett ”tannalöst” leende. brunis1

brunis2

brunis3

brunis4

brunis5

Nej, vi har mycket att lära oss av dagsländan! Nu ska jag gå och ge min lille älskling som just har vaknat efter middagsslummern en stor kram. Sen blir det lite bus och lite fotoplugg!
NJUT av dagen! Och tack för att ni kikar in här, läser och lämnar lite spår ❤

Rebecca