Browsing Category

gästbloggare

gästbloggare, spanien

De har landat :-)

Hej Pilotfruns vänner,

detta är Jess/Annorlunda Underbara som är inne och skriver några rader.
Pilotfrun med familj har landat, kommit fram hela (även om en del saker glömdes bort på hotellet i Malaga 😉 , de är incheckade i sitt hus och håller på att komma till rätta.
Barnen älskar poolen och badar tills de är blåa om läpparna och skrynkliga som Agda 96 år….

imagesCA1CLFHQ

Pilotfrun kommer, så fort hon kan, att blogga igen.
Dock är de utan internetuppkoppling och för att få internet i landet Mañana måste man först ha något som heter N.I.E-nummer.
Det ska de försöka skaffa snarast möjligast.

imagesCAPYUUT3

Har ni några hälsningar så skriv här på bloggen så förmedlar jag dessa till Rebecka imorgon då vi ska ha poolhäng.

Varma hälsningar från Fuengirola,

Rebecka via Jess
http://annorlundaunderbara.wordpress.com

gästbloggare

Sydkorea- land of the morning calm. NOT!!!

Jag som nu fått äran att gästblogga på Pilotfrun heter Louise och har tagit en paus från mitt jobb för att följa med min man till Sydkorea i 2 år. Med oss har vi våra två killar på 5 resp 7 år. Vi bor i ett litet hus på en amerikansk bas mitt inne i metropolen Seoul.

– Jag fick jobbet! skrattade maken i telefonen. Nu drar vi till Korea!
Det var i oktober 2010. Nu är det december 2012 och jag har bott här i ett och ett halv år.
I Republiken Korea, Sydkorea kallat – Land of the morning calm – Morgonstillhetens land.
Man lugnt säga att tiderna har förändrats en smula. I Seoul finns ingen morgonstillhet och ingen middagsstillhet eller nattstillhet heller för den delen. Inte idag när de flesta pendlar i egen bil till jobbet. Tycker du bilköerna i Stockholm är långa och jobbiga?
Välkommen till Seoul för en kombinerad kurs i Bilköer och Buskörning. Paris, Kairo och Bombay – släng er i väggen!

Visst finns här prydliga trafikregler, men ingen trafikpolis. Har inte sett en enda på ett och ett halvt år! Givetvis kör alla då lite som dom vill så trafiken mer liksom väller fram över filerna i ett otroligt ojämnt tempo. Inte blir det lättare av att många koreanska bilförare passar på att tittar på någon spännande såpa på sina mobiler samtidigt… Behöver jag tillägga att andelen trafikolyckor också är bland de högsta i världen?
Vi har börjat lära oss att smälta in i rytmen men det betyder nog bara att vi får ta om våra kör-kort när vi kommer hem till Sverige!

Seoul är staden som aldrig sover. Seoul är en ständigt pulserande metropol för ungefär 25 miljoner invånare som arbetar, studerar, lever och roar sig 24 timmar om dygnet. Alla dagar, året om.

Koreanerna själva gillar att dra runt från restaurang till bar till nattklubb till pub till spa till nattklubb till…
Javisst läste du rätt, spa. Här finns s.k. Jimjilbang, spa-anläggningar, öppna 24 timmar om dygnet. Det är vanligt att man tar en paus i festandet vid 4-tiden för en stunds varma bad, lite massage och kanske en tupplur. Eller ett besök när du kommer från nattskiftet eller innan du går till jobbet eller istället för att gå hem…
Dyrt är det inte och du kan till och med ta med dig matlåda på vissa ställen. Omklädnadsrummen tillhandahåller bl.a. lotion, schampo, hårborstar, hårspray och till och med parfym för dom som glömt nödvändigheterna hemma.

Allt handlar förresten om att hålla sig snygg och fräsch. Efter ett par veckor i Seoul kände jag mig som oborstad luffare. Flottare kontorsfolk har jag då inte sett någonannanstans. Män som kvinnor, här håller man sig a´jour med det senaste! Visste du att Seoul 2010 utsågs till World Design Capitol? Faktum är att många trendspanare från USA och Europa reser hit för att skaffa sig idéer och snappa upp nya trender.
Runt textilmarknaderna surar det som en bikupa hela dygnet. Designers och klädföretag trängs i gångarna och lägger beställningar på såväl skjorttyger som siden och pälskragar.

Högst upp i 7 våningshuset Dongdaemun Fabric Market, ligger pärl-och smyckesmarknaden med kilometervis av grossistförsäljare. Tyger, knappar, och pärlor flyter ur huset i en ständig ström till alla designers, sömmerskor och skrädderier runt om i staden. Det är som att skåda ur-källan till allt vad mode och kläder heter!

Visst låter det underbart? Men himmelriket har en baksida om du är en normalstor svensk. Här räknas det som på gränsen till monster. Jag som normalt sett drar en blygsam medium får leta längst bak på klädstången efter kvarlämnade XXL exemplar. Inte bra för självkänslan!

Dagens unga koreaner blir visserligen allt längre och storfotade men tillverkningen hänger inte med. Det finns helt enkelt inga jeanslängder över 32. Tro mig, jag har genomsökt gallerior stora som PK-huset, NK, Gallerian och Åhléns i Stockholm tillsammans! Ironiskt att behöva leta upp H&M i modets Mecka…
Skor har också blivit något av ett känsligt ämne för mig. Så fort jag närmar mig en skoförsäljare hoppar dom fram med bestämd min och formar ett kryss med armarna – vilket betyder: Nähä du, ditt monster, här finns inga galoscher i din storlek! Passera innan du skrämmer mina kunder!
Nja, kanske inte ordagrannt. Man är faktiskt ganska vänliga här. Men efter att det hänt en tre-fyra gånger på raken tycker jag mig ana andemeningen. Speciellt för dom som brister ut i det där nervösa skattet också…

Den koreanska kulturen styrs av både strävan efter det moderna och den djupt rotade konfucianska traditionen. Idealet är att uppnå harmoni i allt. Hierarkin stöttar harmonin genom att alla på så sätt vet sin plats i tillvaron.
De två första frågorna jag får av mina nya koreanska vänner är;
-Hur gammal är du? Är du gift?
Kanske inte vad vi i Sverige brukar inleda en ny bekanskap med direkt. Men, här är det inte så mycket omsvep och frågorna syftar till att placera in mig i hierarkin och få harmoni genom att inte riskera att förolämpa mig. Samtidigt sammanfattar de ganska bra vad livet kretsar runt för många.

-Ni asiater verkar inte åldras alls! utbrast en amerikansk kvinna i övremedelåldern vid senaste lunchträffen när hon fick reda på våra koreanska vänners ålder. Den koreanska damen log slugt och tackade förmodligen sin plastikkirurg i tanken.
Det är svårt i vanliga fall att avgöra någons ålder men i dagens Sydkorea har dessutom ca 85% av befolkningen gjort någon form av behandling eller ingrepp.

Vanligast är förståss laserbehandlingar, för hyn ska vara blek och slät som en persika. Vilket kan vara svårt i en storstad med så mycket smog i luften vissa dagar att solen bara anas. Till våren kommer sedan det gula dammet och lägger sig som en matta över ALLT. Det gula dammet är från början sand från Mongoliets slätter som sedan blåser in över de kinesiska industriområden där det samlar på sig allsköns onyttiga kemikalier. Därefter flyger dammet vidare över Kinesiska sjön och faller slutligen ner över Sydkorea. Allt färgas av den ljusgula dammet som tränger in genom fönster och ventilation. Om halten damm är över riktvärdena stannar man helt enkelt inne med AC´n avstängd.

Sommaren kommer i juni med rejäl hetta och en en stegrande luftfuktighet som i juli/augusti övergår i monsun med översvämmningar och hällande regn i veckovis. Efter ett par vanligtvis klara höstmånader slår det sedan om till vinter med absolut ingen luftfuktighet alls. Läppar och hud spricker utan konstant påfyllnad av lotion och ögonen blinkar förtvivlat för att hålla sig öppna. Allt blir statiskt och håret sprött som fnöske. Jag har bott många år i Norrland men denna vintertorrhet tar priset. Kort sagt – inte helt lätt att vara persika i detta landet!
Att lyfta ögonlocket för att få större ögon är också populärt liksom näsa och bröstförstoring såklart. Jag har även sett en hel del reklam för hur man rätar ut den vanliga hjulbentheten. Brrrr, det måste vara mycket smärtsamt, av bilderna i tunnelbanan att döma.

Ja, för även om ingen någonsin skulle erkänna att dom gjort något så finns reklamen öppen och i megaformat i princip överallt. En god vän erbjöd sig också att dela sin plastikkirurg med mig. Frågan är bara om det var en komplimang, att vi blivit riktigt nära vänner, eller en förolämpning (- Du borde nog göra något åt det där…). Hmmm….
Tro dock inte att männen undgår kniven. Ska du överhuvudtaget ha en chans med de kräsna koreanska damerna får du se till att fettsuga dig om du blivit lite rund om magen och definitivt fylla ut den flyende hårlinjen. En manlig markerad haka är förståss också med på önskelistan.

/Louise

gästbloggare

Gästbloggare på piccolecose i morgon

När jag skrev mitt inlägg ”Jakten på det perfekta” så fick jag en kommentar från Louise som för närvarande befinner sig i Korea och Seoul. Louise är en väninna till mig men också mamma till Julians dagiskompis Viggo. Tillsammans med familjen lämnade hon Sverige för Sydkorea då mannen fick en utlandstjänst där. Nu har de varit där i nästan 1 1/2 år.

I morgon så bloggar hon här på piccolecose om livet i Sydkorea.

Här är kommentaren som hon skrev på inlägget och som fick mig att vilja veta mera:
”Här i Sydkorea är skönhetsoperationer rena vardagen. Inget man pratar om men ca 85% av alla koreaner (män och kvinnor) har gjort någon form av ingrepp; ögon, näsa, byst, uträtande av hjulbenhet etc…Vanligast är dock hudbehandlingar eftersom man ska vara porslinsvit med persikohy – oavsett ålder. Om USA är landet där alla har en egen psykolog är Korea landet där alla har en egen plastikkirurg. Det känns inte så kul att gå i tunnelbanan med alla väggannonser på olika plastikingrepp..ughhh! Har jag någonsin funderat på detta har jag slutat nu!
Nä, jag har bestämt mig för att vara glad för skrattrynkor, fräknar och ärr -dem är alla minnen från livet jag levt, på gott och ont. Men, nog är det dags att börja ta hand om kroppen, den är inte alls lika förlåtande som förr!
Det perfekta livet försöker jag fortfarande hitta en bra distans till… Inte ens som ”hemmafru” har jag lyckats hålla rent och snyggt så det är ju bara att ge upp och sätta sig ner och skratta. Det är en lektion som mina härliga amerikanska grannar lärt mig!
Må så gott och ta det lugnt!/ Kram”