livet i familjen

Små barn som klämmer sig och kattdiarré

Nu är vi hemma i Sverige igen sedan en vecka tillbaka. Borta bra men hemma bäst. Jag kan knappt med ord beskriva hur underbart det var att stiga av tåget när eftermiddagssolen värmde och det där regnet som alla hade upplyst oss inte kunde skymtas någonstans. Att sedan hemresan hade varit den värsta någonsin gjorde väl sitt till också. Med barn som kräktes i hyrbilen, att vi kom till gaten två minuter boarding och att Kristian vid påstigningen på tåget ramlade mellan tågets påstigningsramp och perrongen och fastnade med benet samtidigt som konduktören blåste i sin pipa. Det kändes liksom helt absurt. Och att vi sedan fick gå fram och tillbaka med barn och väskor i tåget på grund av att det kom ny information hela tiden om vilka olika slutdestinationer de olika vagnarna hade….
Men, men såhär i efterhand kan man nästan bara skratta åt det komiska i hela situationen.

Den här dagen har också bjudit på idel händelser. Den började med att vår katt hoppade upp i vår säng där Alba och jag låg. Alba luktade på katten och sa:
-mamma, tycker inte du att Sally luktar konstigt?! Nu är det ju så att mitt luktsinne inte riktigt är lika morgonpiggt som mig i övrigt utan det tar ett tag innan det kommer igång. Så jag luktade och luktade och upptäckte till min fasa att katten hade något brunt, gult och kletigt under sina tassar och på sina ben. Bajs, var det såklart. Så jag tog katten i famnen och gick ner och släppte ut henne. Det tar liksom emot att bada en katt det första man gör på morgonen. Väl nere märkte jag att det doftade starkt av rengöringsmedel och ringde Kristian som hade åkt till jobbet, för att pejla lite mer. Då visade det sig att han hade vaknat upp till ett kattkaos utan dess like och hade varit tvungen att skrubba halva nedervåningen. Själva huvudrollsinnehavaren glömde han bort i städet och stressen av att hinna till jobbet i tid.

Sen var det dags för dagens andra episod (ibland känns det som Truman show). Barnen och jag höll på att göra oss redo för att åka och fika med vänner. Julian hoppar in i bilen och Alba ska ”städa” sin dörr lite. Fint ska det ju vara. Då börjar Alba gråta och skrika det högsta hon kan och jag förstår omedelbart att hon har klämt fingrarna i bildörren (i den stora Audin med tunga, hemska dörrar). Sen kommer grannen utrusandes med en skål med vatten och med gemensamma krafter får vi bort henne till trappan så att hon kan sätta sig ner. Jag är varken den smidigaste eller starkaste såhär i åttonde månaden bör tilläggas. I nästan 40 minuter gråter hon och är hysterisk samtidigt som hon inte kan röra på sina fingrar. Då orkar jag inte mer utan ringer 11-77 som råder oss att åka till vårdcentralen. Väl på vårdcentralen (dit vi åkte med dottern som fortfarande höll handen i iskallt vatten varpå hälften vid detta laget hade hamnat i bilen) konstaterar läkaren att han inte kan göra något eftersom Alba gråter helt hysteriskt och inte låter honom ta i handen. Han skickar en remiss till röntgen och önskar oss lycka till. Det är bara att ta en vända upp till lasarettet och röntgenavdelningen. I väntan på vår tur somnar Alba i min famn helt utmattad av all gråt och blir små hysterisk igen när hon vaknar och ska gå in i röntgensalen. Därefter går allt toppen och röntgensjuksköterskan vinner Albas förtroende och som belöning får hon en rosaglittrig liten plastgroda. Väl ute i väntan på utlåtande från läkaren så bryter sedan Julian ihop eftersom han inte fick någon leksak och eftersom han inte heller fick någon när han bröt tummen för ett och halvt år sedan. Behöver jag säga annat än att jag var helt slut när jag kom hem….

Nu är dock bägge två i fin form och Alba leker för fullt med grannen och Julian tittar på Clone Wars. Själv har jag återigen lagt mig på soffan och reflekterar över dagens händelser medan Kristian återigen städar av toalett och golv:) Några av mina tankar går också till det lilla hus med havstomt som vi ska åka och titta på i morgon. Om jag orkar så skriver jag mer då och lägger upp några bilder.

20120705-193258.jpg

Katten som såhär på kvällskvisten blivit badad och skrubbad ligger och pustar ut i fåtöljen efter att ha fått tillbringa hela dagen utomhus. Det var nog en riktig pärs för henne också.

20120705-193642.jpg

Previous Post Next Post

You Might Also Like

1 Comment

  • Reply Mia Bark 5 juli, 2012 at 20:01

    Åh, vilken dag vännen….Kan vara jobbigt för vem som helst – i 8 månaden eller ej…Och gu vad jobbigt det är när de skriker sådär hysterisk och är ås ledsna och man får inget göra. Puh!
    Hoppas hoppas att du lägger upp lite bilder och berättar om huset. Så nyfiken är jag….
    Kram Mia

  • Leave a Reply